Krönikör
Krönika: Hösten är Roslagens bästa årstid – men ingen vågar säga det
När turisterna åkt hem och bryggorna tystnat blir skärgården äntligen vår igen.
Det här är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.
Publicerad den 10 oktober kl. 10:50 · 3 min läsning
Jag har ett erkännande att göra, och jag gör det med viss rädsla för vad grannarna ska säga. Jag tycker att sommaren i Roslagen är överskattad.
Så, nu är det sagt. Jag vet hur det låter. Vi lever på sommaren här. Vi pratar om den från februari, vi räknar ner till midsommar och vi tar emot våra gäster med jordgubbar och en min av att vädret alltid är så här. Men ärligt talat: i juli står jag i bilkö till färjan, letar parkering vid badet och äter glass i en klunga av främlingar som alla har samma solhatt.
Sedan kommer september. Och ingen säger någonting.
Det tystnar – och det är poängen
Förra veckan gick jag ner till bryggan klockan sju på morgonen. Det låg dimma över viken, så tät att holmen mittemot var borta. En häger stod på grannens båtplats, den som i juli är upptagen av en motorbåt med högtalare. Jag hörde mina egna steg på plankorna. Det har jag inte gjort sedan i maj.
Det är det här jag menar. Hösten ger tillbaka landskapet till oss som bor i det. Vägarna blir våra igen. I mataffären i Älmsta hälsar kassörskan med namn, för hon har tid att titta upp. Man får bord på lunchstället utan att boka. Skogen luktar svamp och blöt mossa, och om man har tur hittar man trattkantareller tio minuter från sin egen dörr.
Och ljuset. Sommarljuset är platt och vitt, det gör allt till ett vykort. Oktoberljuset kommer lågt från sidan och gör varenda lada till en målning. Aspar som man inte lagt märke till på hela året står plötsligt och brinner i gult vid vägkanten mot Grisslehamn.
Min farmor, som bodde hela sitt liv på Väddö, brukade säga att sommaren var till för att arbeta och hösten för att leva. Då fattade jag inte vad hon menade. Hon stod i potatislandet hela juli och satt på farstubron hela oktober med en kopp kaffe och en filt. Nu förstår jag precis.
Varför säger vi det inte?
Jag tror att vi tiger av lojalitet. Sommaren är vår huvudnäring och vårt varumärke. Att säga att hösten är bättre känns som att tala illa om en släkting som betalar hyran. Dessutom finns en liten, självisk tanke: om vi säger det högt kommer alla hit i oktober också.
Men jag tar risken. För den som aldrig sett havet utanför Singö en klar dag i oktober, när luften är så ren att man tycker sig se Åland, har inte sett Roslagen. Den som aldrig gått hem från en höststorm med saltvatten i ansiktet och tänt i kaminen vet inte vad kaminen är till för.
Jag säger inte att sommaren är dålig. Jag säger bara att den får alldeles för bra betyg för något som mest består av förväntningar. Hösten lovar ingenting och håller allt.
Nu går jag ut och räfsar löv. Det tycker jag faktiskt också om, men det erkännandet får vänta till en annan krönika.
Detta är en påhittad testartikel. Personer, citat och uppgifter är uppdiktade.